Rasta hunden, förlåt barnet!
Efter en helg med lättsinnigt köksbordssoftande med cellbiologiplugg, samt IKEAutflykt och massa annat, tog tag i motionerandet igen. Knät kändes lite bättre ( det har varit lite kinkigt ), solen sken och inget otäckt regnmoln på himlen. Eftersom jag och lillan är de två knubbisarna i familjen, så brukar ta jag med henne. Hon på cykel och jag med stavarna. Resultat: båda får motion och sannerligen om det inte verkar som om stödhjulen snart kan plockas bort :-)
I skolan fortsatte föreläsningarna i dag med om cellskelett och cell-bakterie interationer: Det är rätt häftigt hur mycket kunskap man kan trycka in i en hjärna. Jag hoppas att jag kommer kunna kräma ur mig all denna kunskap på tentan och muntan om ett par veckor. Helst på ett elegant och finurligt sätt så jag får G i slutbetyg.
I kväll ska jag lyssna igenom mitokondrieföreläsningen igen, och sedan gnugga geniknölarna vad gäller celltransporter.
Men just nu känns jag som ett blankt blad i skallen, brrrr.
I skolan fortsatte föreläsningarna i dag med om cellskelett och cell-bakterie interationer: Det är rätt häftigt hur mycket kunskap man kan trycka in i en hjärna. Jag hoppas att jag kommer kunna kräma ur mig all denna kunskap på tentan och muntan om ett par veckor. Helst på ett elegant och finurligt sätt så jag får G i slutbetyg.
I kväll ska jag lyssna igenom mitokondrieföreläsningen igen, och sedan gnugga geniknölarna vad gäller celltransporter.
Men just nu känns jag som ett blankt blad i skallen, brrrr.
Kommentarer
Postat av: Dicle Özkan
Åh, jag med! Det är så kört för mig! Vad ska jag ta mig till?
Trackback